peter greenaway dissar de flesta konstarterna

I mitten av förra veckan, tisdag till torsdag, ordnades konferensen Aboagora för fjärde gången. Det är ett årligen återkommande tvärvetenskapligt seminarium öppet för alla mot den facila konferensavgiften 50 euro. Den här gången var temat Chaos & Cosmos.

Jag åhörde ett flertal av föreläsningarna och workshoparna. Emellanåt var det aningen svårt att avgöra vad som var skillnaden mellan föreläsning och workshop men ibland märktes det smärtsamt tydligt. Jag bara ryser av tanken på plötsliga interaktiva inslag, både i konst och vetenskap, som tur var skedde det inte så många gånger under konferensen.

Jag börjar nu från slutet. Den mest populära föreläsningen var den allra sista. Där pratade filmregissören Peter Greenaway under den långa rubriken: The Cinema is Dead, Long Live the Cinema: Taming the Shrew of Chaos: Ordering the Frame & the Narrative. Hela han verkade vara ute efter att provocera, han påpekade också och med att konst måste provocera för att vara bra konst (något som jag inte riktigt håller med om). Gång på gång dissade han utövare av diverse konstarter och konstarterna i sig. Också den egna konstarten, filmkonsten, hade han inte så höga tankar om: ”Filmen är idag långt ifrån det den en gång var”, sa han, inte uppgivet men från en betraktarens position. ”Nuförtiden är film illustrerad text”, fortsatte han och påpekade att det inte finns berättelser gjorda för film. Han riktade också kritik mot publiken. Konstaterade att en stor majoritet av den vuxna publiken överhuvudtaget inte kan läsa bilder. Greenaway talade om hur små barn ritar och målar men att de flesta i något skede i barndomen lägger kritor och färger åt sidan för att kanska aldrig ta upp dem igen, att de under kanske 70 år av sitt liv inte utforskar bilder genom att själva skapa bilder. Enligt honom var alla som inte fått en utbildning i konst ”visually illiterate”. Riktigt så illa skulle jag inte säga att det är, dvs. jag tror mycket väl att man kan läsa bilder utan att ha gått en bildkonstutbildning, men jag håller med om att mänskligheten nuförtiden är textfixerad. För något år sedan var det ju på mode med det vidgade textbegreppet. Dvs. allt är text, också bild, ljud och annat… (vet inte riktigt vad jag ska tycka om det…).

I alla fall, tillbaka till Greenaway. ”We have a cinema of conductors, not composers”, sa han. Och tillade ungefär att det är i sin ordning eftersom utvecklingen gått i den riktningen som den gått. Han verkade inte så fruktansvärt bekymrad över att filmen tagit den väg den tagit, däremot verkade han mån om att vara med och skapa det som kommer efter filmen, det nya, det som stiger sig ur filmens sönderfall. ”If you stand still you will be left behind”, sa han och förklarade vad the next big thing kommer att vara: ”present tense cinema without narrative, on multiple screens”. Så visade han ett ljud-bild-montage av alla kärnvapensprängningar hittills – en massa små bilder som på filmduken, de visade seriellt samma bilder, ibland fejdades (eng fade) de via vitt, till det ett surr och dån av explosionerna. Efter ett par minuter var mina ögon och öron trötta. Men det var då tydligen det Greenaway tror att är det nya inom film.

Hela hans föreläsning var en upplevelse att ta del av. Hans show flöt på. Han gick in på många intressanta områden och visade hur han arbetat med olika målningar i stor skala på museer runt om i världen. Genom att fotografera målningarna, små bitar i taget har han lyckats isolera olika detaljer, belyst dem i olika repriser och konstruerat bildmontage/animationer för att få målningarna att berätta sin historia (eller Greenaways historia om målningen ifråga).

Och ännu det där med dissandet: skådespelare var den grupp konstnärer han dissade allra mest under de två timmar han föreläste: ”An actor is someone who have been trained to pretend they´re not being watched”.

Så att sånt.

Här har ÅU en intervju med Greenaway.

Annonser

2 tankar om “peter greenaway dissar de flesta konstarterna

  1. Tack för det här eftertänkta inlägget. Jag hann inte själv höra på Mr Greenaway trots att jag ju var på jobb. Det mesta gick förbi, men jag såg rutan med bomber och flimmer, tänkte nog att va. Vilken cynisk gubbstrutt.

    • jo, cyniskt och märkliga tankar om andra, med en hel del intressanta tankar och projekt (utom då den där bombjuttun). talade förresten med en av dina kolleger och konstaterade att jag bara som hastigast besökt sibbe, aldrig egentligen sett utställningar där, kanske jag ramlar in en dag någon gång…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s