råttor och människor

aboagora ordnas just nu för tredje gången här i åbo. jag har inte varit på de två tidigare konferenserna men anmälde mig i våras till årens upplaga och är glad att jag gjorde det. temat för årets konferens är the human machine. idag låg fokus på artificial intelligence och technical enchantment.

http://motherboard.vice.com/read/the-cyborg-kevin-warwick-is-the-worlds-first-human-robot-hybrid

(varför lyckas jag inte få in hela videon, bara en länk?)

kevin warwick från university of reading inledde dagen med ett föredrag om hur han och hans team verkligen strävar efter att å ena sidan skapa mänskliga maskiner, eller å andra sidan överbygga uppdelningen människa-maskin. ett intressant exempel var när han berätta om en dr. evil (en tatuerare, inte en läkare) opererade in en magnet under huden på en av warwiks studenter. på en bild fick vi se studenten med en keps på huvudet, på kepsens skärp fanns en ekolokaliseringsanordning som var kopplad till en ledning som sedan virades runt studentens finger. i närheten av ett föremål skickade anordningen signaler och mangeten skakade till (ungefär så här gick det till…). det här kan alltså vara till hjälp för blinda att orientera sig i sin omgivning, istället för att känna av gatstrukturen och mötande väggar med en vit käpp kan man känna av kanske inte gatstrukturen, men mötande väggar.

det här fick mig att tänka på en dokumentär jag såg för ett antal år sedan. den handlade om en blind pojke som gjorde ett klickande ljud med munnen och lyssnade till hur ljudet reflekterades, på det sättet kunde han avgöra var han befann sig, hur omgivningen ”såg” ut. den här killen var skicklig att använda den här mänskliga ekolokaliseringen. jag kommer ändå ihåg en invändning mot den här metoden. med sitt klickande och lyssnande kunde han skickligt urskilja husväggar, mötande bilar (och bilar som åkte i motsatt riktning), han kunde till och med ge så gott som exakt position för lyktstolpar, det enda han inte hade kontroll över var håligheter i marken. men det har ju inte heller systemet med den inopererade magneten.

ett annat exempel som warwick visade var de hjuldrivna robotar som han arbetade med i sitt laboratorium. inne i dem fanns hjärnceller från råttor, i vissa fall också mänskliga hjärnceller (hur fick de tag på dem?). de här robotarna kunde svänga åt höger så att de inte krockade med väggen (tyvärr kunde de inte så mycket mer än det). men de kunde det för att det bildats starka bindningar i hjärncellerna för detta beteende. när robotarna gjorde andra mindre önskade beslut kunde forskarna gå in och bränna bort de felaktiga kopplingarna… (ungefär så…) hela det föredraget kändes också som en bra uppfriskning av det man lärde sig i biologin någon gång i skolan för länge sedan.

de andra föredragen var också intressanta. jag återkommer till dem. nu måste jag börja avrunda dagen. jag fick nåt slags infall på kvällen och joggade fem kilometer och gjorde femti armhävningar eller vad det nu heter nuförtiden. jag är inte så bra på joggande, jag brukar bli uttråkad direkt men idag lyckades jag. men nu är jag lite trött.

här har jenny skrivit mer om konferensen.

mer om mer om dagarna en av de andra dagarna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s