den där sömnförlamningen

ibland händer det. ganska sällan numera.

jag vaknar, rummet är dunkelt. jag känner någonting på högra sidan, en bit ifrån mig. som om en katt trampar i sängen, eller är det någon som försöker väcka mig. det är tungt att andas. jag försöker vända på huvudet för att se vad det är som rör sig. det går inte. jag försöker röra på armarna, det lyckas inte. den som rörs sig, går vidare upp på mina ben och lägger sig ner, blir liggande där.

då fattar jag. jag blundar och försöker ta det lugnt. nuförtiden vet jag vad det är som händer. för några sekunder är jag fångad mellan sömn och vakenhet. det är det här det handlar om. sömnparalys eller sömnförlamning. första gången jag var med om det, för cirka femton, tjugo år sedan, blev jag skräckslagen. nu inser jag oftast vad som händer, om det händer.

en gång på gick en fest i min lägenhet.

en gång kom en flock fåglar flygande genom väggen.

den här gången trampade en katt i min säng.

Annonser

Om heidi

Jag är författare och frilansskribent. På den här bloggen sätter jag upp vardagliga betraktelser, bilder och en och annan dikt.
Det här inlägget postades i åhå!, Funderingar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till den där sömnförlamningen

  1. Mia Skrifver skriver:

    Ja första gången, inte kul. Sen mer så där, att här igen.

    • heidi skriver:

      så du brukar ha såna vakendrömmar också! det verkar sist och slutligen vara ganska vanligt, jag skulle vilja kunna behärska situationen, man lär kunna sväva iväg, typ. det har jag aldrig lyckats med!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s