fördom och förmåga

på veckoslutet träffade jag min syster, fysioterapeuten. vi pratade om det ena och det andra och kom av någon anledning in på leder och muskler och grejer. jag berättade och förevisade att jag, efter en basketolycka (finger (mitt) krockade med armbåge (någon annans)) någon gång på 90-talet, inte isolerat kan böja mitt högra ringfinger. alltså: när jag böjer mitt vänstra lillfinger bildas en 90 graders vinkel (ungefär), när jag försöker göra det samma med det högra lillfingret böjs både lillfingret och ringfingret. ”aha, intressant”, sa min syster fysioterapeuten, ”hmmm, visa igen” och jag förevisade igen. så jag förevisade det hela igen och tänkte att det väl inte gör så mycket, det är hemskt sällan man behöver böja enbart lillfingret (kanske det skulle vara viktigt om jag var en vänsterhänt gitarrist). ”jag kan inte böja fingret”, sa jag. ”men försök”, sa hon. ”se det går inte”, sa jag. ”men håll emot de övriga fingrarna och koncentrera dig på att böja fingret”. OCH, sakta och osäkert, efter en stunds koncentration fick jag på något sätt kontakt med rätt nerv eller vad det nu är! så nu har jag kört ett litet träningsprogram, ”böj på fingret fem gånger”, heter det. cirka 60 graders vinkel kan man nu böja mitt finger i, det tar sig.

under samma veckoslut regnade det många milliliter. båten som vi var beroende av har en motor med elstart. det finns också en automatpump som pumpar ut vatten om det regnar mycket. av någon orsak hade pumpen inte stängt av sig, så batteriet var dött när jag skulle iväg på en liten utfärd. jag ropade på den tredje typen som var med på vår veckoslutsutfärd. ”tror du att akkun är slut”, frågade jag (varför frågade jag det, jag visste ju?). ”jo, jag märkte att den var slut här tidigare på morgonen” fick jag till svar. ”jaha, men jag kan inte dra igång den här motorn, den är ganska trög”, sa jag och tänkte på den lilla femhästars motorn (på riktigt trög!) som jag efter mycket besvär fick igång i somras. ”ja, men försök”, fick jag till svar. så jag drog ut choken och drog i startsnöret. hmmm, mycket lättare än jag hade föreställt mig, tänkte jag. jag drog två gånger till och igång surrade motorn.

så att sånt. nästa gång ska jag försöka innan jag säger att jag inte kan.

Annonser

5 tankar om “fördom och förmåga

  1. Varför måste man ropa självklarheter åt någon annan? jag känner igen mig. Typ: när jag vet att jag tappat mina nycklar, ropar jag åt min man: har du sett mina nycklar? fast jag vet att han omöjligt kan ha sett dem. De är ju mina. Och det är bara jag som slarvat bort dem. Ändå känns det liksom bättre, som om han sku ha en liten skuld i det hela. Konstigt. Fast det där med motorn var kanske inte alls samma sak, associerade bara fritt…som vanligt.
    Det är roligt att dra igång motorer, då när de vill starta efter två tre drag. Motorer som bara inte vill starta är helvetiska. Tur att er motor inte var sån.

    • ja! know the feeling… och, jag brukar ibland säga ”var e mina nycklar” innan jag ens börjat leta. har lärt mig att mumla ”retorisk fråga, retorisk fråga” de gånger som inget borttappat…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s