visst kan vi vara vänner, bara du inte hälsar på mig

när jag kan, tar jag tåget. om jag ska åka någonstans, tar jag tåget om det är möjligt.

i går åkte jag buss, i tre timmar och fyrtiofem minuter. det är ungefär tre timmar och tvjugo minuter för länge. fast nu för tiden går det bra nittionio gånger av hundra. balanssignalsdelen av hjärnan blir inte överbelastad, jag börjar inte kallsvettas, främmande dofter förblir någorlunda ok. och jag får inte hicka.

jag talar om min o-vän åksjukan. vi har blivit vänner på avstånd. så får det gärna förbli.

jag skrev en gång en dikt om det här. urk. den finns i ”härifrån och ner” från 2006.

20120827-194534.jpg

Annonser

Om heidi

Jag är författare och frilansskribent. På den här bloggen sätter jag upp vardagliga betraktelser, bilder och en och annan dikt.
Det här inlägget postades i dagens dikt, dikt från förr. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s