dagens dikt 2.7

Varje morgon stiger jag upp kvart i fem. Jag klär på mig och borstar tänderna. Om jag orkar brer jag några smörgåsar och dricker ljummet te, om jag får väldigt bråttom bara varmt vatten. Jag tar min väska och mina ytterkläder och går jag ner till tunnelbanan, tar den första vagnen in till stan. Dunkandet är sövande och drömmar är vad jag lever för. Femton minuter senare är jag framme vid bytet och går uppför trapporna och ut på perrongen för att ta tåget. På tåget somnar jag men missar ändå aldrig min station, den sista innan stadsgränsen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s