välkommen att leta bilder som kanske kan leva.

välkommen att leta bilder som kanske kan leva.

Vi går ut med hunden.

Träden har just fallit av löven.

Men löven dalar.

Armarna fryser om man inte bär tröja.

Vi går den vanliga rutten.

Och som vanligt säger vi inget.

Solen skiner sitt vanliga jag.

Och så vi.

kommunicerar med kliandet på ryggen. det är den yllestickandetröjan. dra ansiktet över händer ojämnheter. besvärande ögon och blickar av hot.

Den vanliga vägen och hunden vet.

Vi kan blunda.

Vi kan leka blinda och hunden kan leda oss.

Så många nya hus, säger du.

Jo, många hus är nya

andra är bara förnyade

renoverade,

inflikar jag för att säga något i det annars tysta.

molnen har tystnat. trappan tvekar. tepåsarna för ögonen har lugnat sig och skall blötläggas och hängas att torka och placeras på ögon. stessade ögonlober. husväggar skrattar mot oss och vill att vi skall snubbla på varandra och dras in i fantastiska historier som bara husväggar kan höra och förstå.

På vår gård står en gubbe och straffar mattor.

De har varit dumma och måste piskas.

Ur deras fickor ramlar stickor och sandsten.

”Ha, ha” hostar gubben ”nu ska ni få så det står oss upp till knäna”.

Han tar dem under armen vadar genom smutsen mot dörren och in.

Det här, texten här ovan, är en dikt jag skrev för ungefär åtta år sedan. Jag blev glad när jag hittade den här bland allt bråte. Fast layouten blev inte som jag tänkt mig här på bloggen …

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s